Terry är min första hund, tillsammans med pappa skaffade jag honom när jag var fjorton år. Vi började träna på Roslagens Hundungdom när Terry var tre-fyra år, innan dess gick vi de vanliga valp- och grundkurserna. Vi testade agility och jag tyckte det var roligt, men Terry var inte överförtjust. Visst följde han med i banan men han såg ingen mening i att springa, så vi lade agilityn på hyllan ett tag, vi tränade då och då för om det var sällan kunde han ibland tycka det var kul. Jag började intressera mig för att hålla i kurser istället, det började med ungdomsgrupper och sen blev jag handledare inom brukshundklubben.

När jag sen skaffade Troya hade Terry hunnit bli nästan sju år och tyckte det roligaste i livet var att lulla runt, lukta på saker, pipa med pipleksaker och jaga kajor. Nåt år senare följde jag med mina klubbkompisar på en agilitykurs för Tobias Svensson. Jag körde med Terry för min egen skull tänkte jag, eftersom Troya var lite för ung och grön, min målsättning var ju att träna och tävla agility med henne. Men då släppte det verkligen för Terry, jag fick ett helt nytt handlings- och belöningssätt och Terry tände till som sjutton. Plötsligt var agility det bästa han visste, okej, i kombination med pipleksaker helst! Sen rullade det på, vi tog pinnar på de första tävlingarna och kom upp i tvåan på en gång. Men sen fastnade vi där och kom inte längre, det lossnade till slut men Terry blev gammal och vi gick över till lydnad istället.

Terry är född 1996-12-03 och numera är han nästan döv, halvblind och lite senil. Men han är superpigg och glad och jättefin i kroppen fortfarande!