Här kommer den utlovade filmen på första träningspasset efter mer än 2 veckors vila!

Oj vad det märks att Poppel legat i vila, vart har all precision och alla detaljer tagit vägen, haha!? Och hur speedad får man vara i fritt följ egentligen? Men kul var det iallafall och Poppels lathet är som bortblåst. Härligt oxå att hon gör allt detta för bara lite dietfoder och boll. Fast all mat går att äta enligt Poppel och det var väl det som satte henne i sin bukspottskörtelinflammatrion-situation från början.

Däremot så känner inte jag mig så himla motiverad till att fortsätta lydnadsträningen just nu, jag vill ju spåra och träna apportering men med all jäkla snö ivägen så får man snällt träna det som går på plogade parkeringar, dvs lydnad.

Jag tror att Poppel har tagit det här med vila på lite för stort allvar, se bara! Nu när vi är i startgroparna för att börja träna igen så känner jag mig lite orolig över att detta lateri har blivit permanent.

Ett stycke död hund. Imorgon får vi se om det går att återuppliva soffpotatisen med ett lydnadspass. Film utlovas!

Såhär sjukt mycket snö (som dessutom ligger kvar länge) har jag nog inte varit med om sen jag var liten. Jag gillar snö och det gör hundarna oxå men jag är så fruktansvärt sugen på att sätta igång med spår och apportering! Om jag ändå hade haft ett par skidor så att jag kunde få ta mina röda draghundar på en tur…men jag har hört det ryktas om att Jimmy ska köpa rullskidor till våren och det kan bli kul det med.

Idag är det husses 25:e födeseldag så det har blivit både tårta och restaurang.

Poppel mår fortsatt strålande bra. Jag undrar om det inte var raketbränsle i dietfodret, det verkar så på henne! Att Poppel är vild och galen har jag nog sagt förr. Till veckan är vilan slut och vi ser båda fram emot ett lydnadspass för första gången på länge (om man inte räknar de små fjärrdirigeringspassen vi gjort inomhus under vilan).

Inte nog med att det är snö överallt, det är DJUPT oxå! Våra kortbeningar (Poppel & Lotus) får skutta som små hjortar för att ta sig fram. Lotus, den ”gamle” tröttgubben, tycker att det är skitjobbigt och tar små pauser hela tiden! Lexus har det lite lättare eftersom hans mage ligger precis i höjd med snön.

Idag fyller Lexus 4 år!

Fyra år av en massa hyss och bus, inte konstigt att husse har fått så många gråa hår! Han är verkligen som Emil i Lönneberga, vår Lexus. Det kanske inte alltid är meningen att det ska bli så fel och han förstår nog inte själv att han gör bus. Men vi ha otaliga historier om Lexus, allt från smitningar till chokladätning.

Han älskar att öppna julklappar, helst när vi inte är hemma (och helst de med choklad). Nu har jag lärt mig från tidigare erfarenheter så det var en vit chokladkaka som försvann denna julen istället så vi slapp den dyra veterinärräkningen. Det känns som att han hittar på nya hyss varje jul – nu senast var det julgransklättring för att komma åt de klappar som hängde där.

Tyvärr har ju Lexus problem med sina höfter, eller rättare sagt benpålagringarna skulle jag tro. Man märker på honom att han inte är lika rörlig som förr och det är ett mindre projekt att ta sig upp från golvet ibland. Men vi hoppas ju såklart att han får leva ett någorlunda normallångt liv utan allt för stora smärtor. Planen för det nya året är hundsim, det kommer han älska!

Lite valpbilder på Lexus 3 månader!

-> KLICKA HÄR FÖR FLER BILDER <-

Som tur är innebär Poppels tvåveckors träningsvila inte koppeltvång, hon får vara lös på promenaden men jag håller koll på att hon inte tröttar ut sig för mycket. Hon får mat 6 gånger om dagen i små portioner nu så hon får ju som små energikickar med jämna mellanrum och energin måste ut. Hennes strålande humör tar jag som ett friskhetstecken!

Imorgon är Poppel anmäld till utställning men den har vi såklart strykt oss ifrån. Lika bra det eftersom hon är ganska tunnpälsad både fram o bak. Men det är såklart trist eftersom jag sett fram emot det och eftersom det var sista chansen i unghundsklass.

Idag gick jag till mitt ”sweet spot” för att fotografera Poppel. Det är något med den här platsen, det blir nämligen alltid så vackra bilder med fint ljus. Bäst av allt är att platsen ligger precis utanför huset. 2007 var första gången jag fotade där och de bilderna är fortfarande idag bland mina absoluta favoriter. Dagens bilder blev annorlunda tack vara ny kamera och annat väder men ändå vackra! Fler bilder kommer senare.

Några av mina favoriter från 2007.

Poppel vill hälsa till alla att hon mår toppen nu! Så frisk att hon gärna hjälper till att sopa golvet med svansen.

Jag har ju hela tiden tänkt att det här är för bra för att vara sant, Poppel alltså. I måndags kom bakslaget som jag kände på mig skulle komma.

Poppel har varit sjuk i ett par dagar nu men jag kan gladeligen meddela att hon nu är sitt pigga och glada jag igen men än är inte faran över. I onsdags var vi hos veterinären och gjorde mängder med prov och röntgen för att ta reda på varför Poppel var så hängig, hade feber och vägrade äta. Det visade sig att hon har bukspottskörtelinflammation, akut pankreatit. Vi vet inte riktigt vad som kan ha orsakat det men vet trodde det kunde röra sig om att Poppel ätit något olämpligt ute, ex talgboll eller annat med hög fetthalt. Det är jag skeptisk till så jag har funderat på om förändring i matgiva kan ha varit orsaken. Vi ger nämligen färskfoder (11% fettinnehåll, inte så extremt högt jämfört med högenergifoder ex) och eftersom det därför blir mindre matgiva så bestämde vi att slå ihop givan och bara ge en gång om dagen istället för som tidigare två gånger. Poppel har varit lite bråkig i magen sedan dess, spytt gult slajm på eftermiddagarna när magen varit tom osv. Jag är ingen veterinär men något säger mig att detta kan ha ett samband. En bukspottskörtelinflammation kommer ofta ur något annat problem, menade vår vet, så jag kommer för säkerhets skull efter Poppels behandlingsperiod gå tillbaka till två portioner om dagen.

Poppel ska nu äta 12 kg dietfoder med 5% fettinnehåll, vilket blir ca 6 veckor innan hon får prova med sitt vanliga foder igen. Under det kommande året ska vi vara försiktiga med att ge henne för mycket fett, så inga köttbullar och korv med andra ord! För mig är detta inget problem eftersom jag sällan har dessa smaskigheter på träning ändå för Poppel går ju lika bra att träna med torra levergodisar eller varför inte bara en boll.

Ett år alltså. Pankreatiten kan komma tillbaka och bli kronisk och det är det som vi lär märka nu under 2010. Ingen bra start på det nya året men jag är positiv eftersom Poppel inte alls har varit speciellt sjuk jämfört med normen. Vanligast är att dessa patienter får läggas in med smärtstillande eftersom de inte vill röra sig pga smärta och dropp eftersom de inte får behålla varken vätska eller mat i magen men Poppel har ”bara” varit hängig och matvägrat (och därför visste jag att hon var sjuk eftersom detta är motsatsen mot hennes normaltillstånd), samt kräkt ett par gånger under måndag och tisdag.

Vad gäller avelsplaner så vet jag inte så mycket just nu, inte mer än att det enligt vet inte är ett avelsstopp pga den akuta pankreatiten. En engångsföreteelse är inte att se som defekt arvsanlag för en sådan här diagnos. Naturligtvis blir det en annan sak om hon utvecklar kronisk. En sak som är säker är iallafall att innan eventuell parning kommer Poppel få en ordentlig undersökning med bl a kontroll av bukspottskörteln hos veterinär och eftersom jag ändå inte hade några planer på att para på kommande löp så kommer det finnas gott om tid till att upptäcka ifall det uppstår kronisk bukspottskörtelinflammation. Värt att nämna igen är att bukspottskörteln inte är missbildad och att Poppel endast haft lindriga symptom.

Så kom vi till bakslaget nr 2. Mitt kennelnamn har godkänts – men felstavat! Jag skickade endast in ett förslag där jag hade stavat rätt men i brevet som kom hem till mig idag är namnet stavat med W istället för V. Hoppas detta kan lösa sig för det är ju inte jag som gjort fel. Antagligen så kommer det väl ta ännu längre tid nu att få börja använda det. Annars är det 1 april som gäller då protesttiden går ut!

Jaha, här var jag glad för att Poppels lilla rivsår på nosryggen läkt ihop och förvunnit och så går hon och skaffar sig ett ännu värre över hela nosen! Det krävs en hund som Poppel till att göra illa sig på SNÖ! Blödde som sjutton gjorde det oxå men det bekom inte Poppel som lekte vidare som en galning.

Vild och galen är vad jag tänker skylla på nästa helg när utställningsdomaren ska granska henne. suck…

Att uppdatera  kommer ta tid så här kommer en försiktig början. Det finns drösvis med bilder att fylla på i efterhand men alla gamla bilder kommer inte läggas upp igen.

Istället för att jag ska babbla i bloggen om när och var och hur jag uppdaterar fotosidan så kommer man kunna läsa det på just fotosidan istället. För även om jag gillar systemet jag har nu med album över olika ”ämnen” så är det en stor nackdel att man måste gå in i varje för att kunna se ifall något nytt kommit (och förhoppningsvis kommer det bli mycket nytt framöver). Så nu är det alltså bara att kolla in på fotosidan för att se vad som är nytt!