Idag har Lexus varit hos veterinären så nu är han kastrerad. Enligt uppgift från husse mår han bra, fast han är lite trött av förklarliga orsaker. På lördag kväll kommer de hem.

Anledningen till att vi valt att kastera honom är inte bara för att det ska bli lättare när Poppel löper. Gud förbjude att det skulle bli några valpar efter dem två med tanke på Lexus höftledsfel t ex. Men Lexus har oxå alltid varit en liten stök-pelle som är väldigt krävande i de mest självklara vardagssituationer. Det finns ju inga garantier för att en kastrering hjälper men statistiskt sett så blir ju hanarna lite lugnare. Och ja, jag hoppas på att vi äntligen ska kunna tävla med en Lexus som ligger kvar på platsliggningen om hans extrema hundintresse blekar lite.

FÖRE:
Poppel står helt naturligt, man ser att hon lixom vilar på frambenen. Laid-back är en engelsk term som passar perfekt på lilla hösäcken. Det gör även att manken sjunker så att baken ser hög ut, inte snyggt alls med en berg-och-dalbana rygglinje.

EFTER:
Utställningstricket går ut på att Poppel ska stå stilla med alla tassar samtidigt som hon sträcker sig framåt på kommando. När hon gör det så ser jag tydligt hur hon spänner musklerna i ryggen och speciellt över korset. På bilden ser man tydlig förbättring i rygglinjen och helt plötsligt så har hon ju ett litet tjusigt förbröst. På dessa två bilder står hon på exakt samma ställe, så ni kan ju själva se hur pass mycket hon sträcker fram. Bakbenen står dock lite för långt bak för min smak och det beror på att hon redan stod med rätt vinkel för dem på förebilden.

LAGOM:
På den här bilden ser hennes hållning mycket mer lagom ut. Det ser inte ansträngt ut på något vis så man kan ju nästan tro att hon ser ut så här helt naturligt! Rygglinjen är inte riktigt lika fin men jag tycker det ser harmoniskt ut om man jämför med ovanstående bilder. Det är egentligen bara en sak som jag är missnöjd med på bilden och det är att Poppel tittar upp/jag håller godiset för högt upp. Ändrar jag bara på det så tror jag att det kan bli ännu bättre.

Ps. Nu vet inte jag om den här tekniken redan är använd inom handling eftersom jag inte kan något om sådant men detta är alltså något som jag och Popsan experimenterat fram själva. Nu återstår bara att se hur det fungerar på utställningen!

Fagerlands Röda Maja De AmoreX
Jag vet inte vad som byggde denna vackra kropp, men jag vill ha receptet!

Fagerlands Röda Poppel De AmoreX
Poppel är inte så tokig hon heller men Majas profil är så mycket mer harmonisk, inte sant!?

Fast det var ju inte utställning som vi tränade igår kväll utan lydnad! Maja och Anette har ett grymt snyggt fritt följ, Maja sitter som ett plåster, riktigt läckert!

Poppel fick kommendering i fritt följ, läggande under gång, inkallning och ställande under gång. Fritt följ fixar hon inte så bra med kommendering eftersom hon vill titta på tävlingsledaren vid varje kommando och speciellt när man går ifrån denne. Under ställande och läggande under gång så märkte jag av att Poppel saktar in litegranna efter kommando från TL så det får jag vara uppmärksam på. Inkallningen var kanon.

Det blev även en platsliggning utan problem och under hela träningspasset så låg Poppel och Lotus lösa vid mina saker när de inte jobbade trots att jag var en bit bort och fotade. Jätteduktigt av Poppel, förväntat av Lotus! Lotus fick träna lite freestyle och det tycker han ju bara är så roligt, jag börjar leka med tanken att kanske tävla men jag vet inte om jag vågar.

Den här lilla tjejen kan konsten att roa sig, det kan alla hennes leksaker intyga. En sandig boll var tydligen mycket frustrerande för hur kul är det att få sand i munnen? Nog hade denna bildserie varit roligare att få på film men nu var det bara kameran som fanns till hands så det blir lite enformigt motiv. Men ikväll ska vi träna lydnad tillsammans med syrran Maja så då lovar jag mer variation på bilderna!

Lotus är en rolig prick. När han var liten valp så tyckte han att det var onödigt att bada tassarna ens. När Lexus kom sommaren efter med sin extrema vattenpassion så tyckte väl Lotus att det var ännu värre att vara i vattnet med en plaskande, skvättande och bråkig säl, dvs Lexus. Men - undrens tid är inte förbi, numera har Lotus minst lika stor vattenpassion som Lexus fast den ter sig på ett lite annorlunda sätt.

Lotus har hittat sin egen stil helt enkelt, han vet hur man chillar bäst i vatten. När vi kommer till vatten så är Lotus först i, men han simmar inte ut. Han springer och ställer sig i vattenbrynet och därifrån går han inte upp förräns vi går hem igen. Han tar gärna en simtur eller två om man kastar något apporteringsbart, men bara om inget annat vilddjur kastar sig efter för då får det vara. Lotus håller sig hellre till mer stillsamma aktiviteter…

Som att plaska lite…

Och dyka!…

Och att undersöka havets skatter…

Om det fanns en hundsnorkel så skulle Lotus behöva en sådan. Och gärna simglasögon oxå.

Lotus vill aldrig sluta bada, inte ens om det är iskallt så lämnar han vattnet med tassarna.

Det kvittar om det går folk förbi på stranden, Lotus lämnar inte sin position. Man kan knappt locka upp honom med korv ens. Och när man ska gå upp då ser han såhär sur ut. Vi har testat att träna honom att vara på stranden oxå men då tjuter han och är helt spänd i kroppen samtidigt som han skakar och har blicken fäst på vattnet, han är som besatt så numera låter vi honom vara för han går ju bara och plaskar och har sig utan att störa någon. ♥

Och ps. kul att så många tittar in på sidan varje dag, trots att jag är världssämst på att uppdatera.

Okej, nu är jag tillbaka från något som kännts som rena helvetet. Jag har fått astmasymptom till följd av min pollenallergi och jag har fått andningsbesvär från och till i korta perioder under juni. Det har bara handlat om någon halvtimmes kippande efter luft men nu de två senaste dagarna med denna hettan har det snarare varit tvärtom, andningsbesvär dygnet runt med halvtimmesperioder då jag kunnat andas normalt. Ni kan ju tänka er hur svårt det är att sova. Så det var inget annat att göra än att ringa vårdcentralen idag och åka in för första gången på 6 år. Men nu kan jag iallafall andas utan problem, med hjälp av en arsenal av diverse inhalatorer, nässpray, ögondroppar och tabletter. Jag tänker inte ens berätta vad det stod på apotekskvittot.

Jag har fortfarande inte visat midsommarbadbilderna, men det kommer! Poppel får egentligen inte ha pip-bollar för det har Martha sagt att hon blir för galen av, haha! Så vad gör man då, man nickar och håller med sin uppfödare och lovar att sluta med sådana fast man egentligen inte tänker sluta med sådana. Lite pinsamt när fuskandet kommer med på bild bara! Och ja, hon har pip-bollen i munnen samtidigt som hon sliter i Lotus nackskinn på översta bilden, hur hon nu lyckas med det.

(Ps. Martha, jag har slutat använda pip-boll i lydnadsträningen…ibland, haha!)

Åh, kattungar är så mycket sötare än hundvalpar…tror jag. Varför ska jag vara allergisk mot katter?

Midsommarhelgen har vi spenderat i Strömstad på västkusten och flocken är åter igen samlad. Poppel hade saknat sina storebrorsor, inte så att hon saknat dem för att hon tycker om dem utan för att hon inte haft någon att göra livet surt för. Så det har hon sysselsatt sig med nu, bråka och stöka med dem. “Stackars” Lotus ska få följa med oss hem till Märsta imorgon medans husse och Lexus ska stanna i Skara 1½ vecka till för att jobba och kastreras. Det sista gäller enbart för Lexus dock…

Lotus ska trimmas när jag kommer hem, han börjar bli tuffsig igen så jag tror att jag ska våga ställa trimmern på det kortaste. Och sen gäller det att borsta borsta borsta varje dag så att hans päls blir bra när den växer ut igen. Det har jag inte gjort nu och då verkar det bli dreads av alltihop.

Bilderna i inlägget har jag tagit uppe på de höga klipporna som alla icke-norrlänningar (dvs alla utom jag) kallar för berg. Annars har jag en hel drös med bilder på badande hundar eftersom det var huvudaktiviteten under helgen. Men mer om det i nästa inlägg. Jag måste även komma ihåg att filma en snutt på Poppels “utställningstrick”, det är jättehäftigt!

Nu är jag fattig, Poppel är anmäld till sin första utställning i unghundsklass och till working test och inofficiell utställning på Tollarspecialen.

Dum som jag är så kollade jag upp utställningsdomaren efter att jag anmält och betalt och såg att han varit väldigt frikostig med tvåor till tollare han tidigare dömt, tollare som nu är champions. Fasen, tänkte jag, men nu har jag kommit fram till att det ändå kan gå bra. Jag är inte rädd för en tvåa, vi har ju faktiskt en fin trea redan.

Working test, huumm. Man kan alltid dra sig ur! Det känns som att det enda mina tävlingsnerver klarar av är utställning, kanske borde skaffa mig en sådan ras istället. Jag vet ju precis vad det skulle bli för ras oxå…tål att tänkas på efter att vi varit och gjort bort oss på specialen i augusti.

Helgens jaktinternat spenderades till största delen som på bilden ovan - under ett paraply. Det regnade konstant utan uppehåll under båda dagarna, helt galet. Av den anledningen så innehåller mitt minneskort bara ett fåtal bilder av dålig kvalitet till skillnad mot om det skulle varit fint väder då det hade varit fullsmockat med snygga apporteringsbilder.

Men med eller utan bilder så gick det ändå riktigt bra för alla deltagare och inte minst för Poppel som jag verkligen är imponerad av.

Jaktinternatet var anordnat av Niklas och Sussi för Tollarklubbens östra svealands distrikt och instruktörer var Sanna och…

…Mariette som har de smått fantastiska kullsyskonen Sniffa och Twist. Det var alltså bara tollare med på kursen och det var ju såklart extra roligt.

Övningarna var många under helgen men tonfallet låg på att man hela tiden skulle “jobba bakåt” för att stilla något av den iver våra tollare alla besitter. Poppel var faktiskt inte alls så hetsig som hon brukar, hon visade mig att när det är arbete som gäller så är hon knäpptyst och väldigt fokuserad. Det mesta fungerade klockrent med henne på den nivån vi är och är inte det lite typisk när man går kurs. Många av de problem vi kämpar med hemma visade hon ingenting av och då är det ju inte så lätt att få hjälp med det, men jag lärde mig ändå en hel del från att lyssna på andra. Och vi har fått med oss en massa mycket bra övningar!

Det var bara på viltstationen som det strulade till sig lite. Det gick ut på att Mariette skulle smyga ut och gömma fågeln och sedan ta ett kliv åt sidan för att signalera till föraren när hunden tog fågeln. Det var meningen att hundarna skulle uppleva det som spännande och bli nyfikna men Poppel tyckte det var spännande - läskigt så hon vågade inte ta sig ut förbi läskiga “tanten i hatt” och hämta den dyblöta anden. Övningen var det absolut sista vi gjorde så jag tror det var en kombination av trötthet och spökålder som gjorde att hon betedde sig knasigt. Men vi fixade fram en torr duva och gick till ett annat område för att hon skulle få lyckas och det gjorde hon med bravur, snyggt grepp och perfekt avlämning. Hon fick även göra om på det “läskiga” området och då gick vi ut tillsammans och la ut duvan så fick hon hämta den där oxå.

Kort sagt, jag är mycket nöjd med helgen, trots vädret.